Det otänkbara har hänt. I natt röstade det brittiska folket för att lämna Europeiska unionen med 51,9 procent mot 48,1 procent. Valdeltagandet var det högsta i ett brittiskt val på decennier – över 72 procent – vilket gör resultatet svårt att ifrågasätta som folkvilja. Finansmarknaderna rasade när resultatet stod klart i gryningen, det brittiska pundet föll till sin lägsta nivå på trettio år och statsminister David Cameron meddelade sin avgång utanför Downing Street nummer tio. Europa vaknade till en ny verklighet i fredags morse, och ingen vet riktigt vad som händer härnäst.
En folkomröstning Cameron aldrig trodde han skulle förlora
Det var David Cameron själv som utlovade folkomröstningen – ett löfte givet under press från eurokritiska krafter inom det egna konservativa partiet och ett växande stöd för UKIP, Nigel Farages EU-kritiska parti. Beräkningen var politisk: Cameron trodde att britterna, när de väl ställdes inför det konkreta valet, skulle rösta för att stanna. Det var en beräkning som visade sig fatalt felaktig.
Leave-kampanjen körde en enkel men effektiv linje: återta kontrollen. Kontrollen över gränserna, över lagstiftningen, över de pengar som varje vecka skickas till Bryssel. Budskapet på Leave-kampanjens buss – att EU kostar Storbritannien 350 miljoner pund i veckan – har sedan dess ifrågasatts av faktakontrollanter, men det fastnade i väljarnas medvetande på ett sätt som Remain-kampanjens ekonomiska varningar aldrig lyckades med.
Remain å sin sida förlitade sig tungt på experter och institutioner: Internationella valutafonden, Bank of England, statliga verk och närmast samtliga av världens ledande ekonomer varnade för de ekonomiska konsekvenserna av ett utträde. Det visade sig vara fel strategi i ett klimat där en växande del av väljarkåren är djupt skeptisk till just de institutioner som höjde varningsflaggorna.
Kartan som berättar allt
Valkartan är lika talande som resultatet i sig. London röstade överväldigande för Remain – 60 procent. Skottland röstade för Remain med 62 procent. Nordirland röstade för Remain. Men England utanför storstäderna – Wales, de gamla industriorterna i norra England, kustsamhällena i öster – röstade Leave med tydliga marginaler.
Det är en karta som beskriver ett djupt kluvet land: en utbildad, kosmopolitisk urban befolkning på ena sidan och en äldre, mer landsbygdsbaserad väljarkår på den andra. Ålder visade sig vara den starkaste skiljelinjen av alla – bland väljare under 25 röstade nästan tre av fyra för Remain. Bland väljare över 65 röstade majoriteten för Leave. Det är en demografisk klyfta som kommer att diskuteras länge, inte minst av den generation som röstade Remain och nu ska leva med konsekvenserna av ett beslut de inte fattade.
Marknaderna reagerar omedelbart
Redan under natten, när de första rösterna pekade mot Leave, började marknaderna reagera. Det brittiska pundet föll med mer än tio procent mot dollarn på några timmar – den kraftigaste rörelsen på en enda natt sedan den rörliga växelkursen infördes. Londons börs öppnade med ett kraftigt fall. Europeiska börser följde efter. Guld och japanska yen – traditionella säkerhetsplaceringar i orostider – steg kraftigt.
Analytiker beskriver rörelserna som en direkt återspegling av den osäkerhet som nu omger brittisk ekonomi. Ingen vet exakt hur ett utträde ur EU ska gå till, hur lång tid det tar eller vilka handelsavtal som kommer att finnas på plats när det är klart. Den osäkerheten i sig är kostsam – för investeringar, för rekrytering och för de tusentals europeiska medborgare som bor och arbetar i Storbritannien utan att veta vad deras framtida ställning innebär.
Cameron avgår – vem tar över?
Utanför Downing Street på fredagsmorgonen meddelade en synbart tagen David Cameron att han inte är rätt person att leda landet genom den process som nu väntar. Han kommer att stanna kvar som tillförordnad statsminister tills ett nytt ledarskap är på plats – troligtvis i oktober. Ledarstriden inom det konservativa partiet är redan i full gång.
Boris Johnson – den glamoröse före detta Londonborgmästaren och frontfiguren för Leave-kampanjen – pekas ut som den mest sannolika efterträdaren. Det vore en bitter ironi för Cameron, som en gång var nära vän med Johnson och nu kan komma att efterträdas av mannen vars kampanj bidrog till att fälla honom.
I oppositionspartiet Labour är situationen inte heller lugn. Jeremy Corbyn, partiledaren, anklagas av sina egna parlamentsledamöter för att ha kampanjat halvhjärtat för Remain. Misstroendeomröstningar och interna uppgörelser väntar även där.
Skottland och Nordirland – unionen under press
Brexit skapar omedelbart nya frågetecken kring det Förenade kungarikets fortlevnad som politisk enhet. Skottlands förstaminister Nicola Sturgeon var snabb med att konstatera att ett nytt skotsk självständighetsreferendum nu är ”högst sannolikt” – Skottland röstade tydligt för att stanna i EU och ska inte tvingas ut mot sin vilja, är argumentet.
I Nordirland är situationen ännu känsligare. Provinsen delar landgräns med Republiken Irland – ett EU-land – och den öppna gränsen är en av hörnstenarna i det fredsavtal som avslutade decenniernas konflikt. Hur en hård Brexit påverkar den gränsen, och vad det i sin tur innebär för den sköra freden, är en av de mest komplexa frågorna i det förhandlingsdrama som nu tar sin början.
Vad händer nu – och hur lång tid tar det?
Det formella utträdesförfarandet inleds när Storbritannien aktiverar artikel 50 i EU-fördraget – en officiell notifiering om att landet avser att lämna. Cameron har sagt att det är hans efterträdare som ska ta det beslutet, vilket innebär att processen knappast startar före hösten. Från det att artikel 50 aktiveras har länderna två år på sig att förhandla om villkoren för utträdet, men förhandlare på båda sidor beskriver tidsramen som extremt ambitiös för ett avtal av denna komplexitet.
Det som är säkert är att ingenting är säkert. Brexit är inte en händelse utan en process – en förhandling om handelsvillkor, medborgarrättigheter, finansiella regleringar och hundratals andra frågor som kommer att pågå i år, kanske i decennier. Det resultat som presenterades i natt är inte slutet på en historia. Det är början.